Acke Oldenburg

Born 1923 in Mora

Resident in Huddinge from 1962 intill his death in 2005

All texts on this page are written by the artist

Translation to English pending

Mina äventyr i skolbranschen (12 år) skall vi tala tyst om.

Akke Kumliens bok- och reklamskola och Esselte tryckerikoncern på Vasagatan i Stockholm blev under åren 1943–46 min hemvist och av stor betydelse för vad som senare skulle komma. Böcker har jag fått forma – utställningskataloger, tidningar affischer – allt som kommit i min väg, och rätt ofta bidrog det till mitt uppehälle.

Valands målarskola i Göteborg för Endre Nemes 1947–52 var livsavgörande. Man kan gott säga att min föreställningsvärld – och inte bara den konstnärliga – genombröts på alla fronter. Allt tycktes plötsligen möjligt. Naturligtvis hade det med andra världskrigets slut och freden 1945 att göra. Dessförinnan framstod det Europa jag läst om i skolböckerna snarast som en hägring. Det verkliga Europa var för mig snarare ekon från krigsfronter.

Så plötsligt slog dörren upp på vid gavel. Frankrike, Italien, Spanien blev våra drömmars mål. I trasiga nedslitna städer fanns gallerierna – muséerna – biennalerna – och en våldsam optimism. Mer och mer lockade mig emellertid Centraleuropa. Vad försigår där? Den västra delen av Europa var vi relativt medvetna om, och till Paris skulle alla konstnärer fara. Men Polen, Tjeckoslovakien, Ungern låg i skugga. Där brinner också en eld.

Sedan 1955 har jag haft separatutställningar, företrädesvis i Stockholm och Göteborg, utomlands bl a i Tyskland och i Italien. Vid Gombrowiczfestivalen Radom, Polen 1993. Min största utställning någonsin: Prag 1995. Offentliga uppdrag har blivit många med åren. Polishuset i Stockholm, stucco lustro 1957, en väggmålning i al-fresco, Borlänge 1985 för att nämna några. Stengods på väggar och murar har jag målat och bränt. Järnsmiden har jag fått rita liksom gobeliner.

Från 1967 och 10 år framåt gjorde jag scenografi och ritade kläder till fyra stora föreställningar på Dramaten i regi av Alf Sjöberg, bl a Bertold Brechts Tolvskillingsoperan och 1997–98 likaledes på Skånska Teatern för Eyvind Andersen. För Nationalmuseum i Stockholm har jag fått forma utställningar, bl a den stora minnesutställningen av Johan Tobias Sergel 1990.

Man har ändå bott mitt i Stockholm, i rivningskvarteren, och varit åsyna vittne till ”det Klara som försvann”. Att varje morgon, då staden nyss vaknat, gå tvärs över Mäster Samuelsgatan till Karstens och handla fyra frallor till kaffet och kanske något mer av fru Lejon hade onekligen sin charm. Men 1962 kunde vi, vår familj, äntligen lämna våra osäkra bostadsförhållanden i Klara och flytta till eget hus i Huddinge utanför Stockholm. En dröm hade gått i uppfyllelse.

”Allt har sitt sammanhang i denna den bästa av alla tänkbara världar”. Men låt oss nu som Candide gå ut och odla vår trädgård.

From ”Du lilla hålma min” 1999, Dokumentation från arbetet med den konstnärliga utsmyckningen av bebyggelsen på Liljeholmsberget 1992–1998.

Funderingar om och varför att skriva om konst

Dagens början en lördag, 8 november 2003, vid läsning av konstrecension. Jag tog fram tumstocken:

3 spalter 14 + 11 + 17 = 42 cm

14 cm otäcka minnen från barndomen

 8 cm andra minnen

 6 cm = 3 + 3 cm vad signaturen såg på videoinstallationen

 4 cm ordakrobatik

 2 cm vad signaturen kommer ihåg

 7 cm någon slags sammanfattning

42 cm

From Anteckningsbok III, Tidningskatalog, 2004